Friday, 15 June 2012

Mitt liv är inte heller intressant, det är därför ingen behöver höra om det

Jag har inte speciellt många läsare. Faktum är att jag har väldigt få läsare, och de allra flesta verkar hitta hit efter att jag har snäst åt Lady Dahmer om något fjantigt, som jag inte sällan sedan ändrar åsikt om. Så jag är bevisligen en stor idiot som grälar skriftligen.
Om man håller i åtanke att jag är en stor idiot är det inte svårt att förstå varför jag inte har några läsare. Frågan är varför någon alls har några läsare. Okej, bara för att jag är ointressant innebär ju naturligtvis inte det att alla är ointressanta - men det är ju det alla är. Jag har än så länge hittat en blogg som jag kan läsa på allvar, alltså min gamla gymnasiekamrats blogg om Ingen Konst, och där kommer bloggposterna som telegram varannan vecka.
Jag kan förstå varför folk vill blogga om sina liv. Jag själv har inte stake nog att visa andra hur ointressant jag har det. Vad skall man skiva? Jag gör ju inget. En bra dag får man ligga och sen ett glas vin, en dålig dag orkar man inte ens ta på sig underkläder eftersom man inte kommer att göra något. Vi vet allihop hur det är, varför skulle man vilja bekräfta det för andra? Om facebook har lärt oss något är det att fåfänga gäller precis allt i livet, från utseende till arbete, barn, musik, film.... allt skall vara intressant, allt skall vara härligt eller dramatiskt och färgstarkt. Som om vi alla var amerikaner. "Have a super great day!"
Det finns saker jag gjorde när jag var yngre (till skillnad från vad, sakerna jag gjort när jag var äldre?) som ingen skulle tro på. Dom bloggar jag naturligtvis inte om eftersom de allra flesta är olagliga och/eller fruktansvärt omoraliska. Nu när man lever ett anständigt liv har man inte mycket att berätta.

2 comments:

  1. Haha! Jag följer ganska många (jättemånga) personliga bloggar varav ett flertal är rätt lama. Tycker om att följa personer och se hur deras liv framskrider. Men då krävs det att personerna i fråga vågar blotta både de ljusa och de mörka aspekterna av sina tråkiga liv så att det blir något annat än det vanliga facebooktjatet om middag med älsklingen på balkongen, romantiska räkkryssningar and whatnot!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Vid det här laget har jag rullat över till att tro att alla faktiskt har dom där otroliga liven. Alla utom jag. När jag åker på räkkryssning får jag ont i magen och mina händer svullnar upp av överkonsumption av salt. Det är tråkigt att vandra på stränder, och man får skavsår mellan låren. Men jag är övertygad om att det bara är jag, det är enklare så. Min kusin skulle aldrig ljuga för mig om sitt förträffliga liv i sina statusuppdateringar på facebook, och de tusen mammabloggarna jag kollat in skulle aldrig ljuga för mig om hur speciella dom känner sig i sitt moderskap. Lyckliga och självbelåtna.

      Delete

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.