Monday, 16 July 2012

"Åldersrasist"

Om man kollar på google translate vad "ageist" är på svenska blir det översatt som "åldersrasist". Klicka på ordet "åldersrasist" och se efter själv.
 Det är ju totalt idiotiskt. Vi måste snabbt komma på ett ordentligt ord för att vara fördomsfull och/eller diskriminerande mot en människa pga dennes ålder. Det verkar mycket bättre än att hitta på ett ord för att ersätta frasen "han eller hon", åtminstone använder jag ordet "ageist" mycket oftare än jag använder ordet "hen". Detta beror naturligtvis på att jag är åldersrasist. Det är inget jag är stolt över, det smyger sig in i hjärnan och tar över hela mitt tänkande utan mitt medgivande.
För ungefär en vecka sedan skulle jag ta bussen ut och bada tillsammans med min man och vårt barn. Resan till badstranden blev en odyssé på åldersrasismens hav där alla fördomar om att vi relativt unga människor är fördomsfulla åldersrasister grundligt bekräftades.

Visst ser man fräschare ut när man jämförs med gråa gamlingar?
Bussen vi tog gick via centrum. Det var veckodag under arbetstid, vilket innebar att bussen snabbt fylldes med gamla människor. Många gamla tanter, ett par gamla gubbar, massvis med rullatorer som stod och trängdes med barnvagnen och flera gamlingar som snubblade över tygväskor med mjölk och kattmat. Jag funderade över varför de inte kunde diskutera saken emellan sig och komma fram till en lösning på vem som skall sitta var, vems rollator som skulle ut först osv, när jag insåg att de faktiskt inte kände varandra allihop. Jag antar att folk gör det när de är mycket, mycket gamla och befinner sig i varandras närvaro, eftersom alla gamla människor känner varandra. Jag funderade på om någon av dessa gamlingar kände min mormor som bor över 40 mil bort. Jag skämdes.

Den andra fördomen slog mig när bussen körde förbi sjukhuset och ingen av de gamla människorna gick av. Jag hade suttit och antagit att de var på väg till sjukhuset där allesammans skulle dö. Det var min tanke. "Åh, dom är säkert på väg till sjukhuset för att dö." När vi puttrade förbi sjukhuset var jag tvungen att stilla min oro genom att låta min son peta lite på en av dem, för att se till att de inte dött eller glömt bort var de skulle av för att dö. De var inte döda, och de blev bara glada av att få lite mänsklig kontakt av en bebis. Gamlingar gillar ju bebisar, det påminner dem om att folk kommer att leva kvar även efter att de alla gått bort och ligger i marken och blir uppätna av maskar.

Naturligtvis slutade resan med att en gammal människa gick av här, en annan där, och alla verkade vara fullt upptagna av vanliga liv fulla av, tja, det livet är fullt av. Vardagens fasa och triumf.

För att det skall vara rättvist tänker jag precis lika negativa tankar om ungdomen, för övrigt.

No comments:

Post a Comment

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.