Sunday, 1 July 2012

Avund

Av alla dödssynder är nog avunden och frosseriet dom jag använder mig av oftast, den ena med stor fröjd och den andra totalt ofrivilligt. Frosseriet för att jag bara älskar mat, avund eftersom jag naturligtvis är ganska tjock pga allt ätande. Inte så att jag är enormt fläskig och kommer att dö snart, inte ens så att jag är ohälsosam, men jag kommer alltid att vara ganska tjock. Speciellt eftersom jag är nästan dvärglängd och har väldigt generösa kvinnliga attribut som höfter och bröst. I vilket fall. Alla de andra kommer på härlig delad andraplats.

Avunden är antagligen min främsta anledning till att jag inte har så många kompisar. Jag ogillar snygga människor, och jag tycker att alla är snygga, måhända pga mitt äktenskap med en äldre man som jag älskar över allt annat där alla damer ser ut som blomstrande rosor i jämförelse. Sedan antar jag att dom är dumma, otrevliga och oresonliga att ha att göra med, ointressanta men krävande, känner sig bättre än mig. Ta t.ex. Sofia Londonbloggarens blogg - alltihopa med förträffliga (barnfria) kläder och picnics och män som har allt sitt hår kvar. Hur kan hon inte känna sig överlägsen? Och vilken typ av människa kan gå runt och känna sig överlägsen en människa hon inte ens känner? Jo, en otrevlig, självbelåten tom människa, mitt svarta lilla hjärta vrider sig av mindervärdeskomplex, hur vågar hon! Dessutom läser hon Murakami, i mitt tycke världens mest överskattade författare.

http://rokasprestige.com/wp-content/uploads/2012/04/envy01_55180797.jpg
Med undantag för problemet med Murakami där smaken är som baken ser ni min poäng. Sofia är med största säkerhet en alldeles vanlig, trevlig ung dam som man bara antar är självbelåten och hemsk eftersom man själv skulle vara självbelåten om man satt och var fräsch och spelade på aspiffigt piano i London.

Jag kommer aldrig att tycka om Sofia. Jag kommer alltid att vara övertygad om att Sofia skrattar åt mig när jag gått. Jag kommer alltid att se på hennes bilder och tänka att dom är idiotiska fastän dom är väldigt trevliga (jag kan inte säga något om hur bra dom är - till skillnad från Sofia har jag ingen aning om vad som gör ett fotografi speciellt bra eller intressant, utan kan bara uttala mig om trevlighet).

Men, som dom säger -  att vara medveten om problemet är 70% av lösningen. Jag är medveten om att jag projicerar alla usla karaktärsdrag i världen på förträffliga människor, och att bara vissa kan leva upp till dom. Nu gäller det bara att ändra mig. Den enkla biten. 30% kvar.

Men vad gör man?

Feminismen lär mig inte hur man ändrar sig, bara att man skall ändra sig.

Kanske imorgon.

8 comments:

  1. hehe, i mitt försvar läser jag allt från Ezra Pounds sestinor till Marjaneh Bakhtiaris samhällsskildringar.

    För övrigt har du alldeles fel om mig! Jag är inte särskilt snäll av mig; jag är arrogant och högfärdig a la nollåtta-come-londoner och känner mig överlägsen folk som skriver "dom" istället för "de" och "dem". Men som de säger - att vara medveten om problemet är 70% av lösningen ;)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Då försöker jag ändra på mig när du försöker ändra på dig, så ser vi var vi hamnar. Minst friktion på den vägen.

      Delete
    2. Varför ska man ändra på sig när man kan vara alldeles lagom obehaglig som man är? :)

      Delete
    3. Du har kanske rätt. Då förbehåller jag mig rätten att känna mig överlägsen folk som påbörjar meningar med liten bokstav och avslutar dom med smileys. BOOM!

      Jag menade mer att jag skulle börja förbättras när du började förbättras, i.e. aldrig men att det var något att se fram emot. En ursäkt. Man skall alltid ha en plan att bli mindre motbjudande, i min åsikt, om än en plan som kan uppskjutas i det oändliga.

      Delete
    4. Nejdå, man ska vara en liten skit och aldrig planera annat än framtida sattyg. Livet blir så mycket roligare då! Sjuttio procent är allt vi behöver, baby!

      Delete
  2. Skämt åsido, jag tror precis alla bär på fördomar om folk de inte känner och instinktivt ogillar de med attribut man själv skulle vilja ha. Det är mänskligt. För sin egen skull kan man ju då tänka på att personen i fråga säkert inte är så perfekt som hen verkar. Jag har - och har haft min fair share av fysiska och psykista besvär. Min kropp är verkligen inget att avundas.

    ReplyDelete
  3. hej! här kommer jag och inleder VARJE mening med gemener. smileys gillar jag också :D

    jag hyste liknande känslor inför just sofia när jag först började följa hennes blogg. men jag insåg ju ganska snart att hon bara är en cool tjej och att jag gillar allt hon gör. vi borde därför komma bra överens, men ändå har jag inte ens föreslagit en fika till henne. man kan ju undra varför? (haha det där måste ju också vara irriterande! sätta frågetecken efter en mening som inte ens är en fråga, liksom :D) ditt inlägg har fått mig att inse att jag borde fråga om hon vill hänga med på en öl nån gång, och det ska jag göra så fort jag kommer tillbaka till london. så tack för det! :D

    ReplyDelete

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.