Sunday, 8 July 2012

Djurhippies

När jag var liten blev jag mobbad i skolan under ett par år och skolan (en gammal hippieskola där vi inte hade geografi men fick lära oss att projicera kosmiska energier genom dans) hyrde in en hippie som skulle komma och lära oss hur man skall vara. Alla föräldrar var tvungna att sitta med i en cirkel medan Voodoo-Iris Johansson i ett nytt lågvattenmärke för skolan talade om hur hon hade autism och att hon därför kan se allas beteende och kommunikaion extra bra (bisarrt nog, om man vet det allra minsta om autism). Jag minns inte allt ifrån Voodoo-Iris cirkelmöten, men två saker minns jag med stor klarhet: att Voodoo-Iris sade att hon kunde se allas energier som en stor lysande klump i mitten av cirkeln, och att vi alla borde vara som delfiner.
 Delfinen ansåg Voodoo-Iris vara den bästa varelsen på jorden. När delfinerna simmar i varmt vatten blir skinnet tunnare, och i kallare vatten blir skinnet tjockare på ett par sekunder, förkarade Voodoo-Iris allvarsamt och tittade alla i ögonen så att vi skulle förstå allvaret i det hon sade. Sedan förklarade hon att när delfinen blir hungrig kunde den bara öppna munnen och så flög fiskar ner i magen på den lyckliga delfinen. Dom levde hela sina liv i oändlig kärlek och harmoni, dom visste inte vad själviskhet var och dom var själva idébilden av hur människor skulle bete sig. För att verkligen hamra hem budskapet att hon tyckte om delfiner bar hon också en t-shirt med hoppande delfiner mot en mystisk, månbelyst bakgrund.

http://1.bp.blogspot.com/-LTgMcL1V74A/T1P_ohT7paI/AAAAAAAAA5I/_iThxZF70qA/s1600/Dolphin+Rape+Whistle.jpg
Det är sant. Många har försökt.
Sedan visade det sig ju att delfiner mobbar och våldtar varandra och är riktiga skitstövlar ibland, att dom attackerar människor och ibland sexuellt våldför sig på oss, och att hela grejen med att vi har själsliga kopplingar till vissa djur bara är strunt. (Okej, det där sista är bara min slutsats. Givetvis kan man inte bevisa något sådant, precis som man inte kan bevisa att det inte fanns en stor skinande osynlig energiklump i mitten av Voodoo-Iris cirkel.)

Åratal senare satt jag och åt en skål nudlar (jag minns mat mycket väl) och tittade på  TV i Dublin, och råkade zappa in på ett program om olika förlossningar. Två bleka hippies satt och mös i solen i Australien, uppenbarligen obesvärade av värmen och med skinande dreadlocks. Varför har dom åkt dit? För att den kvinnliga höggravida hippien skall få föda med delfiner. Ja, det finns tydligen idioter som åker till Australien i åttonde månaden, hoppar på en båt och föder barn ute i havet med tanken att, som den manliga hippien förklarade, "om något går fel kommer delfinerna att hjälpa oss". (Jag googlade just för att se om jag kunde hitta klippet men stoppades av den här hemsidan. Snälla, läs den. Den förklarar min poäng mycket bättre än jag själv kunnat göra.)
Jag hade komplikationer under min förlossning, och vet ni vem som hjälpte mig? Läkaren som tog regelbundna blodprov från min sons huvud under hela förlossningen för att se till att syrenivån var okej, och samtidigt påskyndade processen genom att ge mig höga doser oxytosin via dropp. Tack vare detta överlevde vi bägge två, min som dessutom helt utan de hjärnskador och andra men som annars kännetecknar syrebrist. Jag skulle gärna vilja se en delfin göra detsamma.

Jag var nog lite överlägsen och självbelåten när jag diskuterat delfiner med Sofia. Givetvis får man tycka så mycket om delfiner som man orkar, men jag förstår verkligen inte folks intresse. Dom är inte söta. Dom bryr sig inte om oss som personer eller ras, det är uppenbart önsketänkande från vår sida. Vi är besvikna på vår egen ras och försöker hitta en systerras som inte kommer att förinta oss totalt och som dessutom är mystisk och inte försöker äta upp oss. Inte så att delfiner inte är intelligenta, men det finns ju tusentals mer intressanta djurraser därute, och jag är alldeles för tråkig för att tro på själsliga kontakter mellan djurraser. Jag håller med Herzog om hur naturen fungerar:


Naturen är kaos. Vilda djur lever varje dag i total ångest, svält, lidande och kamp enbart för att överleva. Att äta eller ätas är hela deras liv, varje sekund, och lidandet som förekommer är obeskrivligt. Men det finns inget alternativ, ingenting vi kan göra. Själva balansen i naturen utgår ifrån detta. Inte konstigt då att Disney gör filmer med glada ekorrar som sjunger och dansar. Folk gillar djur mer än vi gillar människor.

5 comments:

  1. Saken är den att man kan ju ogilla delfiner hur mycket man vill, men det är fakta att de flera gånger har räddat människor från hajar och från att drunkna. Delfiner är ofta positiva till människor, men om delfinerna mår dåligt själva kan de bli aggressiva.

    Människor älskar delfiner för alla möjliga orsaker men jag tror att man främst mår bättre av att "umgås" med dem för att: de är vackra att se på, de är intelligenta däggdjur med samma slags behov av närhet som oss, det är nice att flyta runt i vattnet istället för, let's say, sitta still på golvet.

    Se dokumentären! Den är väldigt bra.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Dom är vilda djur, dom må vara intelligenta men jag vägrar se på dom som någon slags havsänglar. Men okej, jag lägger in dokumentären på min lista av filmer att ses, men då får du kolla in Grizzly Man i gengäld.

      Delete
  2. Är också MYCKET tveksam till delfiner som obstetriker, däremot tror jag på hundar som terapeuter. De är tydliga och inte så ansträngande att umgås med, men ger ändå social stimulans. Sedan är det definitivt bra att även få input från varelser som inte äter sitt eget bajs. Man ska inte mystifiera djuren för mycket, men nog blir folk hjälpta av att umgås med dem! De skinande energibollarna kan vi lämna därhän.

    ReplyDelete
  3. Ok ska göra det nån dag :)

    (för övrigt tror jag du syftar på art när du skriver ras)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det kanske jag gör. Du ser, man börjar blanda ihop uttrycken och plötsligt uttalar man sig som en nazist.

      Delete

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.