Tuesday, 24 July 2012

Facebook

Jag förstår mig inte på folk som kan skriva på facebook när dom har fantastiskt roliga dagar eller hemska dagar. Speciellt när folk har jätteroliga dagar och bevisar detta med en hel serie fotografier de tagit under dagen, där de dansar med en gammal tant på gatan eller är mitt i ett språng mot solen i en hamn under en tokig festival. Underligt nog är de bästa dagarna i mitt liv de dagar då jag är alldeles för upptagen för att vara på facebook eller ta bilder för att visa på facebook.

Jag läste hos UnderbaraClara att man slutar känna sig fånig att stå med kameran i högsta hugg efter ett tag. Tydligen känns det mindre jobbigt när man tagit tusentals bilder av sig själv, och tusentals av bilderna blir dåliga men några blir bra. Jag är på intet sätt fotogenisk så jag ogillar att behöva vara med på bild. I verkligheten ser jag helt normal ut, men på bild är jag vidrig. Det kanske kan förklara varför andra människor känner att det är trevligt att ta fram kameran vid varje tillfälle; dels att de inte är motbjudande på bild, dels för att de kanske inte uppfostrats av gammaldags och väldigt fattiga föräldrar som piskade in i en att de inte hade råd med sådana dyra nymodigheter som digitalkameror där man kan ta kort för att det är kul. Det finns alltså ingenting dagens ungdomar (hm...) inte kan skylla på sina föräldrar.

2 comments:

  1. Jag tror att jag hade varit mycket lyckligare om jag levat innan kameran blev var mans egendom.

    Kan man förresten säga att jag har blivit din ciceron i djungeln av svenska storbloggar? Måste säga att jag har en ganska bra bredd i mina "rekommendationer", från Jockiboi till UnderbaraClara.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Så kanske man kan säga. Undrar vem som blir min Beatrice.

      Delete

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.