Wednesday, 8 August 2012

En dålig sak med att ha barn

Jag vet att jag oftast klagar om det här med att jag har barn. Det får ni stå ut med. Det är jäkla roligt, men det är mycket jobb också, och jag är så emotionellt ofärdig att jag inte klarar av att försöka beskriva de bra bitarna. Så det får liksom vara underförstått.

När vi bestämde oss för att ha barn trodde jag lite naivt att det skulle vara roligt att vara gravid, sedan skulle det vara jobbigt att vara förälder, sedan skulle det bli bra igen. Verkligheten var att det var en total mardröm att vara på tjocken, sedan var det bättre än väntat och sedan fortsatte det att vara på den nivån. Skitjobbigt, men bättre än väntat, bara det att det inte var bättre än väntat eftersom min förväntan var att det skulle bli bättre igen. Och värst är hormonerna.

Idag har jag gråtit ett antal gånger igen. Jag behöver inte ens vara ledsen. Jag gråter när jag tränar (alla är så fina, jag blir rörd), jag gråter när jag tänker på musiken dom har under stretchningen (den är dålig), jag gråter under reklamer, jag gråter när jag tänker på reklamer, jag gråter när jag ser kuvert ifrån hyresgästföreningen (den svenska välfärden är krossad!), jag gråter när folk vinner i OS för då förlorar någon annan. Jag har blivit ännu mer defekt. Jag kan inte uttrycka känslor (jag påbörjade en mening högst upp där jag försökte skriva "självklart älskar jag min son", men det gick inte), men jag gråter som en tonåring, även när jag känner att jag inte är ledsen. Och kommer antagligen att fortsätta resten av livet. Totalt trasig. Hormonerna är inte min vän.

6 comments:

  1. Gråter du också när du tränar?! Herregud, jag blir tårögd redan innan passet börjar! Alla är verkligen så FINA. Människor i olika åldrar och från olika samhällsskikt som samlas för att göra indianhopp tillsammans. Det är så ovärdigt att det blir värdigt. Fan, nu blir jag rörd igen.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Och alla försöker sitt bästa. Alla samlas ihop och gör sitt bästa. Jag sitter och nickar med gropig haka bara jag tänker på det. Jag förstår inte ens varför.

      Delete
  2. Altså, jeg træner ikke og har ikke børn, men resten beskriver mig perfekt.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Intressant! Kan det vara så att sådana där ovanliga konstigheter är ganska normala?

      Delete
  3. Jag skrattade allvarligt talat högt åt det här inlägget. Nu vill jag sätta mig och gråta över min dåliga (eller bra?) humor.

    Skönt att läsa att det var bättre än väntat att få barn i alla fall, jag har helt klart haft mina tvivel inför det här med barnaproducerande.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Skaffa inga barn, det måste man inte och livet blir inte sämre för det. Man tror liksom att man borde ha barn, men det borde man inte. Det finns redan massor.

      Delete

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.