Tuesday, 28 August 2012

En man i köket

En av sakerna jag och min man grälar om är det faktum att han är snart 40 år gammal och i stort är totalt värdelös vad gäller matlagning. Som man uppvuxen i traditionell irländsk familj var han totalt ovetande om hur man ser efter sig själv innan han flyttade hemifrån. Den yngste broderns fästmös faster dog precis, så de har flyttat in i hennes hus, men resten av syskonen bor kvar hemma. De betalar ingen hyra, ingenting för mat eller räkningar, de gör inga hushållssysslor eller har andra plikter i hemmet utom att hjälpa pappan med sin dator när den krashar, ofta pga knappt minne. Ingen hjälper mamman att duka eller duka av, tallrikar och bestick lämnas på bordet efter att de använts, portioner fylls av modern vid spisen och hålls varma i ugnen tills "barnen" är redo att äta. Orättvist, kan tyckas, eftersom modern dessutom högljutt klagar över hur hon alltid verkligen avskytt att laga mat och hon önskar att hon bodde själv så hon aldrig behövde sätta foten i ett kök, och dessutom är den ende i familjen som jobbar heltid och alltså är helt slutkörd efter jobbet. Med tanke på att alla i huset är så traditionella i sitt tyckande att mamman givetvis lagar all mat, städar allas rum, tvättar och hänger allas tvätt och t.om. byter lakan i allas sängar kan det tyckas underligt att ingen bryr sig om traditionen att kvinnor inte skall dra hem brödfödan eftersom de sliter hund hemma.
Man kan anta att min egen mans uppgifter var lika blygsamma innan han själv flög ut på egna vingar så det är ju inte konstigt att han t.ex. inte vet skillnaden mellan basala grunder som skivad och hackad lök, skillnaden mellan att svetta löken eller låta den ta färg och hur detta kan åstakommas, och så vidare. "Men hur överlevde han på egen hand?" brukar folk fråga när man klagar över detta, och svaret är dels färdigmat i ugnen och dels stir frys med färdiggjorda såser i Uncle Ben-stil.

Själv älskar jag att laga mat. Jag kan se fram emot en viss soppa en hel dag, och verkligen njuta av att förbereda grönsaker och tänka ut vilka kryddor jag skall använda och sådant jov, speciellt nu när jag inte har så mycket för mig. Nu funderar jag på att anmäla mannen till en matlagningskurs efter att han misslyckats med att värma färdiggjord pastasås med korvbitar, men han kan ju ingen svenska så det blir nog pengar i sjön.

Nu gör min man så mycket att jag vägrar att känna mig utnyttjad vad gäller det faktum att jag lagar varje måltid alla äter, inklusive vår son eftersom färdig barnmat är dyrt och jag är snål. Men nog hade det varit roligt att kunna veta att om det skulle vara så att han var tvungen hade mannen kunnat bita ihop och göra något enkelt, men det fungerar inte. En gång skulle han göra frukost på sängen till mig, men efter att ha förklarat hur man kokar ägg, googlat hur man kokar ägg, läser de googlade instruktionerna högt, förklarat dem på tre olika sätt, hällt upp lagom mycket vatten och valt temperatur på plattan var man inte så sugen på frukost på sängen längre. Jag skall uppmuntra min son att tycka om god mat och tycka om att laga god mat. Hans fru, man eller kompis skall banne mig kunna få ett ägg åtminstone. Annars är hela mitt liv ett misslyckande.

No comments:

Post a Comment

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.