Saturday, 11 August 2012

Jag hatar Jeremy Clarkson

Ibland berättar folk vilken tur jag haft som hittat min man eftersom det inte är så många som delar våra intressen. Riktigt så var det inte - innan vi blev tillsammans var jag intresserad av opera och finlitteratur och partaj, och jag blev intresserad av film efter att vi blev tillsammans, så riktigt sån tur har jag inte haft. Det är mer han som haft tur, att han han hittat en flicka som försöker bli intresserad av sin pojkväns hobbies. Mitt ex var helt besatt av bilar, så under två år satt jag och kollade på Top Gear och började till slut hata Jeremy Clarkson.

http://image.bokus.com/images2/9789185454211_large
Jag är väldigt småborgerlig. Tydligen.

Min bror däremot har alltid jättetur när han träffar sina flickvänner. De är alltid helt stereotypa kommunisttjejer med jättestora byxor, raggarrand och tovigt hår, men vackra som vårbjörkar likväl. Min brors nya flickvän skrattade dessutom högt åt min brors skämt i kalibern:
"Åh, vad fult jag häller upp chokladmousse. Mmmm, nu när jag har gjort chokladmousse bryr jag mig om presentationen, jag har blivit småborgerlig!"
Och:
"Jaså, hotmail skall lägga ner? Tja, kanske de bara skall splittras i en revolutionär grupp och en småborgerlig grupp, precis som när KFLM splittrades och KPLM(r) uppstod" (en referens till Knutna Nävars gamla slagdängare som t.om. jag förstod men fortfarande inte tyckte var rolig). Deras tidning hade en man på framsidan som såg precis ut som Karl Marx men inte var Karl Marx, där begreppet "vegetarisk" debatterades och där folk har åsikter.

Orden "småborgerlig", "klasshat" och "revolution" brukar inte dyka upp så ofta i min vardag. Kanske är det en dålig sak. Kanske behöver jag hälsa på lite oftare, kanske behöver jag hälsa på mindre ofta. Jag vet inte vilket.

4 comments:

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.