Monday, 13 August 2012

Vad skall man behöva stå ut med egentligen?

När jag var och boxades med Vincent Gallo hade jag liksom en liten tanke snurrandes om hur roligt det hade varit om den här vackra mannen hade visat lite intresse. Nu hade jag ju inte låtit mig själv faktiskt göra något annat utom att känna mig glad om det nu vore så att han hade lagt in en liten stöt, jag hade t.om. dolt min glada min och låtsats vara lite generad och besvärad eftersom jag officiellt inte skall visa intresse av någon annan än min man.
När jag stod och funderade på det där slog det mig också hur faktiskt generad och besvärad jag hade varit om någon av de fulare boxarna hade visat lite intresse. Jag hade ju aldrig kunnat gå tillbaka och boxats igen utan att känna mig helt generad och obekväm. Samma med min första kille som jag träffade i en politisk ungdomsgrupp - hade han inte varit snygg och attraktiv i mina femtonåriga och ganska naiva ögon hade jag antagligen aldrig mer kunnat visa mig på mötena efter att han började lägga in sina artonåriga stötar.

http://im.glogster.com/media/5/35/1/53/35015352.jpgAntagligen hade jag rasat över att en kvinna inte ens kan gå och träna eller gå på politiska möten eller för all del gå ut och dricka, utan att behöva ha äckel som kommer fram och försöka få en i säng. Det vore inte första gången jag rasat över sådana saker. Det verkar liksom som att man skall göra det, att man skall rasa över sådant om man är feminist. Man skall tycka att det är skitjobbigt när killar sneglar på en i mataffären eller vill bjuda ut en på kaffe när man står och tittar på kläder, men det gör man ju inte om man faktiskt tycker att killarna är något att hänga i julgranen och man kan överväga att faktiskt svara på deras kuttrande inviter.  Åtminstone om de är, som sagt, herrar med trevligt utseende och med någorlunda trevliga stötar som de kommer med.

Var och hur skall man träffa framtida partners om man nu skall kunna gå på politiska möten eller ner på krogen utan att behöva vifta bort svärmar av herrar, eller oroa sig för att bli objektiferad?
Personligen tror jag att det inte är "objektifieringen" som är problemet, utan snarare herrarna som objektifierar, hur de råkar se ut och hur de går tillväga.

2 comments:

  1. Oavsett utseende så finns det bra och dåliga sätt att visa intresse för någon. Dock tycker jag att det är oproffsigt av någon i maktposition (lärare, chef etc) eller någon man handlar något av att stöta på en.

    Vissa kan tycka att det är jobbigt när någon visar intresse som inte är ömsesidigt. Jag brukade tycka det, men inte längre eftersom jag nu lärt mig hur man nobbar folk på bra sätt.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag funderar så mycket när någon lägger in en ordentlig stöt. Jag brukar aldrig fatta om det inte sägs i direkt klarspråk eftersom jag alltid antar att det inte är flirtighet utan bara allmän humor eller vad det nu kan vara. Så går jag och funderar på stöten ett par dagar och broderar ut allting, och sedan när jag träffar personen igen är jag oftast helt trött på honom eller henne eftersom jag redan gått igenom hela förhållandet mentalt.

      Delete

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.