Tuesday, 25 September 2012

Åh, just det ja.

Med jämna mellanrum kommer jag ihåg saker jag sett eller hört för många, många år sedan och som på intet sätt påverkat mitt liv med som jag ändå kan fundera över i flera timmar.


När jag skulle resa till västkusten med min mamma för kanske tio år sedan lyssnade vi på radioteatern i bilen. Radioteatern ger: en dramakomedi som var så bisarr att jag fortfarande inte förstått riktigt vilken vinkel som de tänkt använda. Handlingen var så som följer.
Strindberg är radioteaterns Marilyn Monroe.

En kvinna kommer hem efter en tvåveckors semester i grekland. Kvinnan har varit där med sin bögkompis. Stämningen under hemkomsten är stram - kvinnan blev misshandlad av sin svartsjuka sambo dagen hon reste på semestern. Hur mycket misshandlad hon blev minns jag inte, men jag tror inte att det var mer än en smäll eller kanske bara ett par örfilar, hon blev inte speciellt skadad i vilket fall. Sambon ångrar sig nu och försöker förklara att han brusade upp för att han var så orolig att kvinnan skall vara otrogen och under kvinnans semester har han haft intensivterapi ensam hemma i lägenheten och tar nu ut svartsjukans vrede på kvinnans motionscykel. I form av motion, inte i form av misshandel av cykeln.
http://cdn.publishme.se/cdn/5-1/1008015/images/2011/img_0763_167083060.jpgFörsök nu att minnas, mina damer, att denna pjäs utspelades i gott och väl två timmar. Under den första trekvarten var kvinnan kylig och reserverad, mannen inställsam och rädd. Kvinnan blir efter ett tag lite tyst och säger att hon i vilket fall måste besöka sin gynekolog, då hon fått svamp i underlivet efter att ha onanerat med duschen.
"Åh, men lilla gumman, du vet ju att du får svamp direkt....", säger mannen och bryr sig om kvinnan.
"Ja, jo, jag vet, men strålarna var sådär mjuka och sköna, precis som jag gillar, du vet", svarar kvinnan. Jag skruvar generat på mig bredvid mamma i bilen och gör en mental anteckning att försöka onanera med duschen (ett projekt jag snabbt lade ner). 
"Men vänta lite här nu. Det kan inte vara så att du knullade med någon annan, att det är därför du skall till gynekologen? Du knullade din bögkompis, eller hur?! Eller någon jävla grek! Ditt vidriga luder!" skriker då mannen, men hämtar till tillräckligt för att kasta sig upp på motionscykeln och motionera spänstigt i flera minuter för att lugna sig.

Men vänta. Det blir konstigare.

Kvinnan stod precis innan hon skulle iväg till arlanda och bakade jordnötskakor, sådär som man tydligen gör innan man skall in i taxin till arlanda. Sedan blev ju mannen tokig och började slå henne, så då glömdes kakorna i ugnen lite längre än de borde och de blev lite brända, men tydligen goda ändå om man skrapade bort lite av det svarta. Mannen tog en av kakorna varje dag och njöt av den och tänkte på sin sambo och deras fina liv tillsammans, och han kände att han kommit henne närmre genom detta. Kvinnan tyckte att kakorna blev jättebrända, men kombinationen kakor och motionscykel har gjort att mannen har fått utlopp för sin ilska på ett legitimt sätt. Åtminstone tills han berättar att den gamla tanten nere på första våningen har slagit ihjäl sin man inne i tvättstugan - och det kommer fram att kvinnan faktiskt har varit otrogen, med den gamla gubben på första våningen, och att det är därför tanten slog ihjäl gubben. Vilken twist!
Detta blir ju ett jätteslag för mannen som tvingas cykla skitlänge och bli helt svettig och flåsig för att lugna ner sig. Sen minns jag inte hur det slutade, men jag antar att de antingen fortsatte att vara tillsammans eller gjorde slut. I vilket fall känns det antingen som att de skojade om våld i hemmet och osunda relationer på ett ypperligt opassande sätt, eller som att de totalt missbedömt de där små detaljerna som skall göra historien trovärdig och mänsklig. Dessutom förstörde de ju hela poängen genom att ha kvinnan otrogen med en gammal gubbe i tvättstugan när mannen låg och var oresonligt svartsjuk uppe i lägenheten.

http://www.inquisitr.com/wp-content/2012/03/mike-tyson.jpeg
Om jag någonsin träffar Tyson kommer jag att kalla honom
en vidrig kvinnomisshandlare. Slår han mig blir jag kändis, alla åttiotalisters barndomsdröm.
Radioteatern gav alltså detta för tio år sen eller mer, och jag minns det som igår. Jag minns det faktiskt tydligare än jag minns saker jag gjorde igår, eftersom närminnet tar stryk av entonigheten i min vardag.

No comments:

Post a Comment

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.