Friday, 28 September 2012

Förträffligt

Jag vet att Sofia kommer att komma in och säga att allt är positivt och att alla är starka och intressanta, men det skiter jag i. Jag skiter i det. Inb4 kommentarer om att alla är starka och intressanta och modiga och en förebild. Det gör det inte bättre, det gör det sämre.

Förträffliga människor gör att jag känner mig mindre förträfflig. De får mig att känna mig misslyckad, till och med. Hela min tonårstid skrattade jag åt de som påstod att jag skulle jämföra mig med modeller eller skådespelerskor, sedan skrattade jag hela första halvan av min tjugoårsålder så att fettet guppade. Nu skrattar jag inte längre. Nu sitter jag och jämför. Jag har börjat jämföra vid 26 års ålder, och jämförelserna är inte smickrande.

Underbara Clara. Hennes barn gråter minsann inte, det är rent och prydligt och skriker inte av ingen anledning alls så hon känner för att bara göra slut på allt. Hon lagar fikon i ugnen. Hennes mamma stickar henne en tröja som är skitsnygg och som är gjord av garn hon färgat själv av pigment från växtriket. Hon lagar tusen tårtor och pajer och har ändå glasklar hy och strålande figur. Det kanske finns en Jesus iallafall. När Clara är stressad brukar hon gå ut i skogen och krama träd. När jag är stressad brukar jag fräsa åt min man eller son, tappa hår och tänka på den gamla goda tiden då jag kunde dricka vin redan till lunchen.

Amanda Schulman. Hon tränar mentalt inför förlossningen när hon får ansiktsbehandling eftersom det tydligen gör ont att få ansiktsbehandling. Jag har fått en ansiktsbehandling, och då var jag också höggravid och så stor att jag inte nådde ner till fötterna så tårna var bruna av smuts i sandalerna så jag låg och skämdes. Nu har jag varken tid, ork eller råd att betala någon annan att röra vid mig, och det syns på min hud. Jag har inte ens råd att köpa ett paket aspirin för att göra en ny hemmamask efter förra försöket då masken kom upp i näsan och allt luktade sur yoghurt och huden såg ännu värre ut. Amanda bär Jimmy Choo-skor i vecka 36. I hennes mammaväska ligger bodys som kostar nästan 300 kronor.

Jenna Marbles däremot är ju rolig. Jag önskar att jag vore Jenna Marbles. Jag önskar att jag hade pojkkompisar och flickkompisar och en söt hund och att jag verkade tillfreds. Typ en amerikansk Hej Sonja.


Googlar man ordet "inspirationsblogg" kommer dock inga ångestframkallande bloggar fram. En blogg man hittar visar en bild på ett inspirerande barnrum som gav mig lite ångest över mitt eget auschwitzinspirerade rum (undra på att han gråter) men annars var det mest bara prylar och inte så mycket prestation.

8 comments:

  1. Jag hatar inspiration! Och jag behöver inte ens söka upp den på internet utan den finns vart jag än vänder mig i form av läkarstudenter som har Haglöfsjacka och vita tänder, cancerforskar på fritiden och talar tre språk flytande. Jag talar ett språk flytande, högt räknat.

    En gång fick jag ett presentkort på en spabehandling, jag valde något slags massage. Härligt och inspirerande. När jag gick därifrån såg jag att jag hade en stor mensfläck på trosorna.

    ReplyDelete
  2. Jeg ved ikke. På den ene side er jeg enig i, at det er trættende med fortræffelige mennesker. Omvendt tror jeg, at fortræffelighed ofte er en skal. Eller facade. Eller hvad man vil kalde det.

    Nu ved jeg ikke, om du har været inde på min blog, eller om du i så fald synes jeg virker specielt fortræffelig - jeg er jo slank, trods alt - men hensigten er at fokusere på det fortræffelige, i hvert fald. Jeg har forsøgt at blogge anderledes, mere ærligt (eller, ærligt er det jo, bare ikke the whole story), men min erfaring er, at folk er idioter og ikke kan håndtere det. Så da jeg skrev om min angst, f.eks., fik jeg en kommentar om, at jeg bare skulle være glad for, at jeg ikke havde større problemer. Da jeg skrev, at jeg havde mavesår + to eksamener der skulle afleveres samtidig, fik jeg at vide, at jeg bare skulle tage mig sammen. Evt. spise lidt ibuprofen. Har skrevet om problemer i min barndom, problemer nu, og helt overvældende er reaktion at nobody gives a fuck. Så nu lader jeg være. Prøver at fokusere på alt det lidt mere på det positive, yada yada, fordi mit liv er så fyldt af det negative ellers. Og jeg har ikke lyst til at lukke folk tæt på, når deres reaktion bare er, at jeg er et dårligt menneske.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Åh, jag vet så väl att ingens liv är perfekt. Däremot är jag en idiot som läser inspirations/aspirationsbloggar när jag är depremerad. Jag skyggar själv för att skriva om de svårare problemen då jag faktiskt inte orkar med reaktionerna du beskriver.

      Delete
  3. Hahahah jag tycker typ 0 personer är intressanta. Haru inte mig på Twitter va? Där skriver jag ju bara om hur värdelösa alla människor är ;)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag vet inte ens vad twitter är. Jag är så gammal. Jag använder ordet endast som lustig referens till anus.

      Delete
  4. Twitter är alltså inte en ungdomsgård (så att du är gammal är ingen ursäkt) utan en magisk liten värld där fräcka oneliners möter Breaking News

    ReplyDelete
    Replies
    1. Äh. Jag gillade när han i Lost sa att den där andra i Lost var en woman beater, om sanningen skall fram. Annars förstår jag inte poängen och vill inte förstå den heller.

      Delete
    2. Kanske är roligare för mediapersoner

      Delete

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.