Thursday, 13 September 2012

Frustrationen



Varför är kvinnor så svåra att göra film för? Eller snarare: varför är det så svårt att göra bra filmer för kvinnor?

Underhållning för kvinnor blir alltid betraktat med löje av allmänheten. Det må så vara att Harlequinromaner eller andra böcker som kategoriseras som chick lit ofta är under Nobelprisstandard, men den rituella förnedringen av dess läsare finns inte att skåda i någon annan genre av samma usla standard. Framförallt inte om läsaren är av manligt kön och läser t.ex. fantasyromaner eller science fiction, två generer som inte är uttalat ämnade för män men som har en stor majoritet av manliga läsare. Däremot hånar man hånet mot de som läser, vilket är en stor skillnad.
Allesamman berättar en unik historia.

Detsamma gäller film. Romantiska komedier och andra chick flicks är inte bara rituellt slaktade av kritikerna (jag räknar inte Amelia, det är en tjejtidning), de är rituellt slaktade på god grund. Kvinnor klagar ofta över hur kvinnliga karaktärer framställs i "killfilmer" (Transformers, James Bond, porr), men då glömmer de hur kvinnor framställs i tjejfilmer.

Man börjar nästan tro på de där konspirationsteorierna som folk mumlar om, det där om att kvinnor egentligen föraktar andra kvinnor och tycker om att se hur andra kvinnor bestraffas. Det är svårt att tycka om en kvinnlig karaktär som bara vinner och vinner och vinner, och som till sist vinner mannen bara för att överge honom eftersom hon bara ville ligga. En kvinnlig James Bond är omöjlig, inte för att hon inte är fysiskt stark nog att slå ner bovarna utan därför att hela publiken skulle hata henne; männen därför att de inte betalade dyra pengar för att se en tjej fajtas och kvinnorna för att den där slynan tror att hon är något. (Eller, det skulle jag skrivit om det inte vore så att det ju faktiskt funnits kvinnliga James Bonds, och det i filmen med mitt favoritsoundtrack av alla Bond-filmer.)


I filmer för kvinnor måste man börja med att se till att publiken vet att kvinnan inte är något hot. Hon må vara vacker som en dag, men hon är klumpig och totalt socialt efterbliven, hon är "precis som du och jag" och hanterar problem genom att gå hem och gråta och äta choklad. Hon vet inte om att hon är vacker, hon "kämpar med vikten" eller hamnar i en situation där hon måste ha på sig osmickrande klänningar, så lustigt! Och mitt i alltsammans vill hon bara gifta sig.... varje liten flickas dröm.

Det sorgliga här är inte att kvinnor framställs på detta sätt i filmer, utan att kvinnor faktiskt uppskattar det. Chick flicks är enorma. Kvinnor älskar dem. Kvinnokaraktärer måste vara sådana för att kunna sälja filmen.*
I filmer ämnade för män (Hall Pass, Just Go With It, Transformers) är kvinnor vandrande sex, men mindre intressanta. De är fruar eller bikinikroppar som kan flina åt huvudkillens smarta och roliga kommentarer, trots att han ser ut som Adam jävla Sandler och knappast hade kunnat få omkull en hyfsad brud om inte han varit rik eller hon varit drogad på något mycket starkt. Här finns en ursäkt, om än skitfånig sådan - killar tycker om att se killar göra awesome grejer, gärna killar som de kan identifiera sig med. En sådan ursäkt finns inte för tjejfilmen; där tycker tjejer om att se killar göra awesome grejer för att imponera på den kvinnliga huvudpersonen, som är övertygad om att hon säkert inte förtjänar honom eftersom hon ju typ går på toaletten ibland eller något annat lika tokigt. 

 Och vet ni vad? Det gör mig ledsen. Sorgsen, till och med. För att kunna se en film** med en hyfsad hjältinna måste jag göra den själv, men isåfall vet jag att mitt projekt kommer att gå åt helvete eftersom varken män eller kvinnor skulle vilja se den.

På plussidan kan man nämna att chick flicks ofta ger bra Kermode-recentioner. Bra som i underhållande, om inte bra som i bra.














* Undantag finns givetvis. Ett praktexempel är Ghost World som är en av mina favoritfilmer gjorda av stor-hollywood. Steve Buscemi, mmmmm.
** Undantag finns givetvis. Dessutom finns fler undantag i filmer som inte kommer från Hollywood, där filmer är profit och inte underhållning.

No comments:

Post a Comment

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.