Tuesday, 11 September 2012

Om romantiken

Åsiktsregistret har nog min favoritblogg. Ibland ororar jag mig att jag stalkar henne och hon börjar himla med ögonen som en stencool storasyrra år mitt tramsande, men det gör hon säkert inte. Hon är säkert lite tänd på karma och tänker att hon kommer drabbas av allt från parasitofobi till Alpers sjukdom om hon inte sköter sig, och hon skall ju bli läkare och kan skriva ut medicin själv och det är början till döden. Så fungerar ju inte karma om jag minns rätt, det fungerar nog bara som packning som kan göra en för tung för att komma ur samsara och uppnå nirvana, så man reinkarneras. När jag tänker på reinkarnation tänker jag på Camilla Parker Bowls menstruerande vagina.

Hos Åsiktsregistret kan man alltid få läsa lite fräscha idéer. Ta t.ex. dagens inlägg om Blondinbella - inte visste jag att sveriges kanske mest folkkära tjugoettåring har gått och förlovat sig! Alla har en åsikt, så även jag.

Isabella är 21 år gammal. Hennes pojkvän är 24 år gammal. De har varit tillsammans i tre månader. Det luktar pengar härinne.

http://svenskdam.se/files/2009/09/PrinsCharles_Diana.jpg
(Allpropå Camillas menstruerande vagina)
 Varje liten flickas dröm!
 När hollywoodkändisar träffas blir de genast stormförälskade och vill gifta sig nununununu! Vet ni varför? Därför att de kan. Och därför att de är dumma i huvet, antar jag.
Tänk tillbaka på de längre förhållanden ni har haft, mina damer, speciellt de ni hade i sena tonåren-tidiga tjugoårsåldern. Om ni inte är bittra, cyniska gamla häxor som jag minns ni dem säkert som alldeles förtjusande. Blev de intensiva snabbt? Sade ni att ni älskade varandra hela tiden? Svävade ni på moln? Tyckte ni att allt var perfekt och att ni skulle vara så himla lyckliga alltid? Vad hindrade er från att gifta er? Pengar. Inte bara det faktum att ni inte hade råd, utan vetskapen att pengarna ni lägger på en ring, en klänning, en fest, ett äktenskap, det är pengar ni inte har sedan. Det är pengar som är värda mer i mat, hyra, räkningar, lite sprit ibland, kanske ett par vinterskor....

Vi normala (alltså, vanliga) människor har inte råd att köpa en lägenhet för 1,5 miljoner kronor när vi blir sambo med en tjugofyraåring, även om det nu råkar vara vår drömlägenhet. Vi har inte heller råd att köpa diamantringar för att fira vår kärlek när vi varit tillsammans mindre än ett halvår - herregud, vi normala människor har inte råd att gå ut och käka om man inte ser till att fira tremånadersjubileum den 25:e.

Min man flyttade in hos mig efter tre månader då jag inte hade råd att betala hyran ensam efter att min alkoholistrumskompis flytt helt abrupt en morgon när hon var två månader sen med hyran själv, så inte så att det inte kan funka med snabba beslut. Skillnaden är investeringen, som smyckats ut till romantik. Jag själv kan inte se charmen med romantik - jag tycker att det bara är fjantigt att hålla på och sitta och ha romantiska samtal och titta varandra romantiskt i ögonen och ge varandra romantiska saker. Det charmar inte mig, det gör att jag känner mig fånig. Däremot tycker jag om att gå ut och äta tillsammans, promenera tillsammans, ha samtal om saker och ting. Det är bara romantiken som stör mig, den dödar allt spontant och sätter upp regler. Regler dödar roligheter, och utan roligheter har man tråkigt, även om man är romantisk.
Ach, ja.
När vi ser Blondinbellas vackra ring och antagligen lika vackra klänning och strålande leende ser vi inte romantik. Vi ser pengar. Har man råd att punga ut med en diamantring till sin tjugoettåriga tjej efter tre månader utan att sakna pengarna, då är det klart att man gör det. Känslorna blir inte djupare för att sakerna blir dyrare, men det är det som syns. Romantiken. Sakerna. Ställningstagandet. Vi är så säkra på varandra att vi sålde våra lägenheter och köpte en tillsammans!

Jag hoppas att Blondinbellas äktenskap blir långt och lyckligt.  Jag antar att hon jobbar hårt för sina pengar och att hon förtjänar dem, jag unnar henne allt det bästa. Däremot kan jag inte hjälpa känslan i ryggraden att om Blondinbella hade varit uppvuxen i Jokkmokk med föräldrar som hette Anna och Marku Enberg, och hon gått i gymnasiet och försökt bli journalist och träffat kompisar på fritiden, då hade hon inte varit så förälskad att hon tackat ja till frieriet, även om hon varit precis lika förälskad. Därför känns romantik så värdelös, just för att det är så dyrt.

4 comments:

  1. Det här var ju ett fantastiskt bra inlägg. Dels för att jag gillar att vakna till ljuvligt smicker (du är min favorit så stalkandet är ömsesidigt!) och dels för att det är precis så det är. Det är litegrann det som är behållningen med Blondinbella tycker jag: en pigg och påhittig människa med tillsynes obegränsade tillgångar men utan den infödda överklassens drillning i diskretion - vad som helst kan hända!

    Sedan vet jag inte direkt om jag tycker att den här trenden att gifta sig frikyrko-ung är positiv. I BBs fall gör det ju just ingenting eftersom hon kommer att ha råd att spontan-skilja sig lika snabbt som hon gifter sig.

    ReplyDelete
  2. Jag vet inte om romantik behöver vara dyrt just? Kanske att många försöker GÖRA det till att handla om pengar. Jag hör ryktas att folk tar lån till sina överdådiga bröllop, då vill jag bara lägga mig ner och dö. När jag gifte mig var alla jätteentusiastiska som att jag äntligen fick göra det jag alltid har drömt om. Jag har aldrig drömt om att bli gift, planera giftasfest etc och det var ett rent helvete att vada igenom andras dyra bröllopsdrömmar. Försökte köpa bröllopstidningar men god damn vad det ska spenderas pengar. Den sanna romantiken finns ju i det fattiga som man delar för att man vill det? Eller ja, för att hyran är för hög för en och så länge det funkar så är det bra? Vi måste STOPPA den här jävla fördyringen av romantiken!! Och idén om att man inte öh är romantisk om man inte klarar av att stirra varandra i ögonen. Huvva. Tycker jag.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det behöver inte alls vara dyrt, men det dyra hintar mot djupare känslor för många, tror jag. Romantik i sig handlar väl om att göra något rörande eller känslosamt, något ömt som visar personen att man bryr sig om honom eller henne, men det fungerar ju inte så. Min man gick varje morgon i ett år och handlade en take away-kaffe till mig som jag kunde dricka på pendeln till jobbet, men jublet över "äkta kärlek" och "romantik" kommer när en pojkslyngel tar av det feta bankkontot och köper sin tjej en svindyr ring.

      Romantiken är realismens fiende, säger jag. Handlar romantik om saker vi fattiglappar kan göra själva, hemsnickrad romantik så att säga, då blir det mindre rosaskimmer. Hela tanken med romantik är ju att det skall vara speciellt. Det är samma med den här tanken att om man gifter sig skitsnabbt så är det för att det är äkta kärlek vid första ögonkastet och därför bättre än om man gifter sig efter femton år och tre ungar tillsammans. Det handlar inte bara om att man måste stirra varandra i ögonen, utan att man SKALL VILJA stirra varandra i ögonen, vilket ju bara är pretentiöst och jobbigt efter de första fyra sekunderna.

      Nu blev jag jättepeppad och skall nog skriva om mitt eget icke-romantiska bröllop. Tack för tipset!

      Delete
    2. "Min man gick varje morgon i ett år och handlade en take away-kaffe till mig som jag kunde dricka på pendeln till jobbet, men jublet över "äkta kärlek" och "romantik" kommer när en pojkslyngel tar av det feta bankkontot och köper sin tjej en svindyr ring." Jamen preciiiis! Men det där innerliga, och ofta enkla, är svårt att hitta och så mycket enklare att fejka med en peng. Kanske. För en del. Äh, går och läser ditt bröllopsinlägg.

      Delete

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.