Saturday, 1 September 2012

Svenska Hollywoodfruar

Svar på Victorias utmaning att kolla på ett avsnitt av vad jag antar är hennes favoritprogram, Svenska Hollywoodfruar. Ingen skam i det, Victoria, det finns bra mycket sämre TV att gilla. Stå på dig du.

Den finns fyra svenska hollywoodfruar. Det tog lite tid att se skillnad, men nu är det solklart efter att man lärt sig att avkoda skillnaderna.
Det finns två gamla - inte en dag under 50, eller något - och två unga på kanske 30 bast. Det blir svårt att sätta ålder eftersom alla har samma centimetertjocka lager med smink och antagligen lite annat här och där, och dessutom har alla samma kläder, skor, accessoarer och hår.

Jag lyckades dock efter lite förvirring lägga märke till att den ena gamlingen* ser ut som Cruella deVille utklädd till Janice i Mupparna, medan den andre gamlingen* såg ut mer ut som Jan Rippe utklädd till Carrie Wisk i Skyscraper.


De två yngre hollywoodfruarna var bägge två gravida, men det var ganska lätt att se skillnad på dem ändå eftersom den ena hade så mycket implanterat i ansiktet. Hon med ansiktet var lite lik min brors före-detta flickvän och därför kom jag på mig själv med att tycka bra om henne.

Handlingen (eller, mja) i programmet jag såg var lite skakig.

Cruella deVille ville ha sex med en fönsterputsare, men det gick inte vägen. Man anar att fönsterputsaren mindes den gamla svenskan som stod och bokstavligen slickade sig runt munnen när han försökte arbeta och bara vägrade åka tillbaka till henne när hon ringde för att beställa honom. Sexuella trakasserier är roligt ibland, men i det här fallet tyckte jag synd om stackarn. Så tröttnade hon väl på att sitta och tomgångslusta och skulle ut och filma sin dotter på en strand, men det blev bara pannkaka av alltsammans och hon blev sur på kameramannen och sa att han var skräckinjagande och såg ut som en mullvad.

Jan Rippe skaffade en ny vän som hette Mindy. De såg likadana ut men kunde skiljas åt då Jan Rippe talade IKEA-engelska och Mindy med en stereotypisk amerikansk söder-twang. Dessutom hade Mindy en lite putigare mage. Jan Rippe beskrev Mindy som "väldigt ärlig", vilket i reality tv-sammanhang betyder att hon kallar folk bitch, förolämpar folks hem och säger åt folk att de är tjocka, men det gjorde aldrig Mindy. Hon verkade trevlig.

Ansiktet var tvungen att nästan sparka sin assistent (en glödhet men tjurig brunett som antagligen kommer att sluta som realitystjärna om hon bara slutar tjura och börjar skrika/gråta/prata lite) eftersom assistenten inte hade körkort. Tunn handling.

Den sista (jag orkar inte beskriva henne bättre än "den sista") hade problem med sin sambos sju vuxna barn som tydligen inte tror att sambon kan vara far till svenskans barn eftersom han var åttioen år gammal. Det var ganska äckligt att tänka sig en åttioen år gammal man som fertil och med fungerande sperma som kunde penetrera någons ägg efter samlaget. Sambon hette Seth Nånting och hon benämnde honom ibland med både för och efternamn. Dock inte alltid, vilket var en besvikelse.
"Min sambo Seth Nånting och jag skall ha barn."
"Min sambo Seth är ganska känd. Han har jobbat med alla. Michael Jackson, Madonna, alla."
"Seth Nånting har gått med på att skaffa DNA-test till vårt barn, men jag vet att det är hans då vi genomfört massor av samlag då hans sperma kommit in i min vagina, och ingen annan man har gjort så på jättelänge så det måste vara han som befruktade mig, trots att han är åttioen år."
Sådär pratar hon. Jag benämner inte min man med både för och efternamn men det gör man väl som man vill.

Handligen blev lite roligare om man låtsades att det faktiskt var Cruella deVille utklädd till Janice, Jan Rippe utklädd till hon i Skyscraper och min brors f.d. flickvän som svassade runt i olika rum och malde på om massa skit. Det var svårt att komma in i handligen eftersom jag inte bryr mig om någon av fruarna. Jag fann mig själv med att efter ett tag tillbringa större och större delar av tiden med att försöka se kackerlackor i bakgrunden (amerika är översvämmat av kackerlackor).

Jag vill inte se fler avsnitt, men min man tyckte det var roligt.






* Det är inte speciellt PK att kalla dem gamlingar, men alternativen var inte så bra heller. Åldringar? De äldre i sällskapet? Det var så jag lärde mig att se skillnad, jag känner att jag måste vara Mindy-ärlig i det. Dessutom är det ingen skam i att vara gammal, om något är det en bedrift att vara stolt över.

No comments:

Post a Comment

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.