Thursday, 20 September 2012

Tjockisar*

Som bekräftad tjockis förstår jag inte folks besatthet vid att vara smal. Det var roligt att leva på Irland där ju alla är antingen tjocka, fula eller elaka så att man själv framstod som en charmerande Marilyn Monroe. Alla drack så mycket att de tyckte att man var strålande vacker jämt. Eller också var det bara jag som drack så mycket att jag tolkade allas blodsprängda blickar som röda av brinnande åtrå. Inte helt otroligt.

Många av de bloggar jag läser har på sistone skrivit om det här med tjocka tjejer, att man inte behöver vara osund för att vara tjock eller för all del att man behöver vara sund för att vara smal. Det hela hade en doft av indignerad svett och påminde om kapitlet "Gluttery" i Dan Savage's bok "Skipping towards Gomorrah" där Savage besöker en NAAFA-konvention.
http://sfiec.files.wordpress.com/2010/09/naafa3.jpg?w=660
Modevisning under år 2010s konvention.

NAAFA (för den som inte orkar lyfta sin feta arm och klicka på länken i orden "NAAFA-konvention") står för National Association to Advance Fat Acceptance och är en organisation som arbetar för att få amerikaner att sluta med sådana fördomar som att gravt överviktiga människor inte motionerar eller att de äter mycket. Enligt Savage hade NAAFA en strikt vikt-hirarki där den tjockaste var bäst och man blev utfryst om man försökte gå ner i vikt eller på annat sätt kritisera tanken att grav fetma kommer av livsstil. Inte så snällt av människor i en organisation skapad för att få folk att acceptera alternativa storlekar.
Lustigt nog försöker NAAFA även uppmuntra till att sjukligt feta kvinnor skall ses som sexuellt attraktiva, kanske (tänker NAAFA högt) genom att tvinga TV-serier att ha med sjukligt feta kvinnor och uppvisa dem som precis lika lockande som de magra kvinnorna. Jag skriver "lustigt nog" då jag verkligen finner detta lustigt.

Den gemensamma nämnaren mellan de bloggar jag läst och organisationen NAAFA är tanken att vikt eller kroppsform inte är något vi kan välja och inte är beroende av livsstil. Givetvis är detta en mer dominerande tanke inom NAAFA - inte ens den mest härdade svenska bloggare kan med den svullna handen på det väsande hjärtat påstå att en övervikt på 150 kg är totalt orelaterat till matvanor eller bristande motion. Och visst är det sant att man kan ha en ypperligt sund livsstil och fortfarande ha en övervikt. Ännu mer sant är att man inte skall behöva förklara för andra varför man är tjock, och då gör det ju ingenting om man är tjock för att man äter för mycket eller för att man har en genpool som inte är helt och hållet ens vän. Men nu är ju det där sista inte baserat i verkligheten.
I vilket fall är min grundtanke som sådan: Om man nu inte har någon påverkan på sin vikt, om man motionerar och äter rätt, varför blir vi fler och fler överviktiga? Ändras genetiken från år till år, eller vad händer? Bra för mig i vilket fall. Det är ingen överraskning för någon att jag föredrar tjockisar.






* Som överviktig är det okej för mig att kalla andra för tjockisar och skriva saker som inte är helt och hållet positiva. Jag kan även meddela att jag äter sund mat, motionerar flera gånger i veckan och promenerar ett par timmar dagligen.

No comments:

Post a Comment

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.